- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
203

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men därför är det icke nödvändigt, att den
skriftliga framställningen skulle ha kräft längre tid att
läsa, än den afbrutna, och således förkortade
muntliga upptog att höra.

*



Öfver hufvud taget kan man ej påstå, att de
förkortningar inom talspråket, af hvilka vi nu tagit
en öfverblick, bereda talspråket ett företräde, såsom
mera tidsbesparande, framför skriftspråket. Ty dels
uppvägas de till fullo af skriftspråkets, särskildt
normalprosans, större förmåga af ett koncist
uttryckssätt, – hvarom vi snart skola tala –; dels
veta vi ju, att tyst läsning för en något så när
öfvad läsare kan gå många gånger fortare än
åhörandet af en muntlig framställning.

Vi hafva i det föregående anmärkt, att en
snabbläsare kan sägas själf göra förkortningar i det, han
läser. Ty så snart det skrifna (eller tryckta) ej
erbjuder några svårigheter, utan består af ord och
ordförbindelser, vid hvilka han är van, och ett
innehåll, som han har lätt att förstå, så genomilar
snabbläsaren texten på det sätt, att han ser blott de för
sammanhanget viktigaste orden, skymtar de mindre
viktiga och alldeles förbiser de minst viktiga; dessa
äro för honom blott platsfyllande, så att han i de
flesta fall nog skulle märka, om de saknades, men
han behöfver ej se och tänka på dem, ty han vet
ändå, hvad de meddela. – Han förfar alltså i
hufvudsak på liknande sätt, som den talande, när denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free