- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
207

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som fattas. Noga taget, utelämnas i hvarje,
muntlig eller skriftlig, framställning åtskilligt, ty någon
grad af erfarenhet förutsättes ju alltid hos
åhöraren eller läsaren. Huru mycket man kan förtutsätta
såsom bekant eller själfklart, är däremot högst olika
i olika tillfällen. I allmänhet kan under samtal,
åtminstone mellan personer, som känna hvarandra,
mera utelämnas eller blott antydas än i skrift, som
skall komma inför mångas ögon. När ett samtal
mellan nära vänner eller anhöriga, som länge
lefvat tillsammans, åhöres af en främling, blir det
vanligen ganska mycket, som han ej förstår, enär
de samtalande ofta mycket lätt och på ett för
utanstående omärkligt sätt anspela på för dem
gemensamma minnen. Ett förtroligt bref blir
naturligtvis i detta fall likställdt med förtroligt samtal. Men
äfven mellan personer, som icke äro närmare
bekanta, kunna afsiktliga luckor i meddelandet ofta
vara på sin plats. Om man t. ex. vet, att det
redan sagda eller skrifna säkert hos åhöraren eller
läsaren framkallar någon viss tanke eller känsla
som följd, så kan man fortsätta, liksom om man
själf redan hade gifvit uttryck åt denna tanke eller
känsla. Och detta tycker åhöraren eller läsaren
bäst om, när han, som det heter, förstår
»halfkväden visa», – liksom han, å andra sidan, tycker illa
om, när han finner framställningen utförligare, än
han behöfver för att förstå meningen. Den alltför
stora utförligheten uppfattar han antingen som ett
tecken till, att meddelaren anser honom vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free