- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
213

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roli(g)t att (å’) ha en så’n, – en så’n där
velociped». Vi se, att i detta sista exempel det obestämda
pronominet »en sådan» först kommer ensamt och
sedan till förtydligande upprepas med tillägg
af det ord, som åsyftats genom pronominet. Ett
dylikt uttryckssätt är mycket vanligt. Då man
begagnat ett pronomen eller ett pronominalt adverb,
erinrar man sig ofta, att det ej kan vara lika klart
för åhöraren, som det är för en själf, hvad man
menar; och man skyndar då att tillägga det eller
de ord, som blifvit alltför obestämdt betecknade.
Sålunda kan man t. ex. säga: »Hon ä’ just inte
blyg åf sej, den där flickan», »Hva’ han ä’
ombytlig, den kejsar Wilhelm!», »De’ ä’ en ganska
vacker sta’, Södertelje», »Ska’ ja’ komma så dags då,
klockan 12?», »Ja, där har di en faslig röra nu, i
Kristiania.»

Att man på detta sätt börjar med pronomen
eller pronominaladverb, som sedan måste förtydligas,
kan också stundom bero därpå, att de rätta orden
icke genast vilja inställa sig för tanken, och att
man alltså blir tvungen att tills vidare hjälpa sig
med obestämda ställföreträdare. Sammtalsspråket
visar ju äfven i andra fall, hur tanken småningom
går framåt till större bestämdhet; t. ex.: »Ja’
lofvar att komma snart, före veckans slut, kanske
redan i morron bitti».

I alla dessa tillfällen har naturligtvis
skriftspråket – liksom äfven det väl öfvertänkta
talspråket – blott ett uttryck, det mest passande ensamt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free