Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkan. Också hafva högprosan och poesien af
ålder begagnat stegring (s. k. klimax) såsom
retorisk figur. Denna kan naturligtvis användas ej
blott vid tillägg rörande samma sak, utan äfven
vid uppräkningar, då man vill på ett verksamt sätt
variera uttrycket; så heter det t. ex. i Fritjofs saga:
»Rikt var huset: hvar helst som du skådade, mötte ditt öga
fyllda källrar och proppade skåp och rågade visthus.»
Men bruket af klimax har sina faror. Dels kan
man i sin sträfvan att föröka intrycket råka in i
en påtaglig öfverdrift; dels kan man af
ouppmärksamhet göra en sammanställning, som på den grund,
att man i allmänhet låter det starkare uttrycket
komma efter det svagare, kan uppfattas såsom en
åsyftad klimax, men där det senare uttrycket i
själfva verket är svagare än det föregående;
sammanställningen förefaller då löjlig. En sådan s.
k. »antiklimax» är det någon gång hörda
utlåtandet: »De’ kan hända den bäste, de’ kan hända mej.»
Tilläggandet af synonymer för att förstärka
intrycket,[1]
helst genom att framhålla flera sidor af
saken, tillhör visserligen icke uteslutande
samtalsspråket, utan brukas i all slags framställning och
dess mera, ju angelägnare man är att få ett
målande och fylligt uttryck. Normalprosan begagnar
sig dock minst af denna utväg. Från talspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
