Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma ämne. Ty vare sig man motsäger den, som
förut yttrat något eller framställer en mer eller
mindre afvikande mening, eller instämmer, så
tillkommer alltid ett plus, vanligen äfven ett
upprepande af några förut sagda ord eller ett
återgifvande med synonyma yttryck. Dessutom händer
det ofta, att man måste upprepa eller åtminstone i
korthet sammanfatta hvad den andre sagt, för att
på detta sätt öfvertyga sig och honom eller
åhörarna, att man riktigt förstått honom. Detta är
särskildt fallet vid dispyter eller disputationer samt
för öfrigt, när det är fråga om något viktigt och
maktpåliggande, där missförstånd måste undvikas,
och de bevingade orden således måste fasthållas
för att ej försvinna ur minnet eller fördunklas. Är
det mycket noga att minnas, hur orden fallit sig,
kan man t. o. m., som vi veta, uttryckligen taga
åhörarna till vittnen på, att »så och så har han
sagt». Allt sådant är obehöfligt vid skrift, ty, som
romarna sade: littera scripta manet, det skrifna ordet
står kvar och kan återfinnas oförändradt äfven efter
lång tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
