Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stark betoning, eller att man uttalar såsom långa
de ljud, som vid vanligt uttal äro korta, o. s. v.
Men den «förtydligade» formen, som blott i
vissa undantagsfall kommer till användning, bör
naturligtvis, då det är fråga om fastställande af
talspråkets hufvudform (normala form), få stå tillbaka
för den form, som regelbundet brukas i
sammanhängande tal under vanliga förhållanden. Det är
också blott vid denna sistnämnda, vi skola fästa
afseende, då vi vilja jämföra talspråkets ordformer
med skriftspråkets.
De normala (icke »förtydligade») talspråksformerna
taga sig emellertid rätt främmande och besynnerliga
ut i tryck; ty man är icke van att se dem, och man
jämför dem ofrivilligt med de välbekanta
skriftspråksformerna, som ju annars alltid figurera i tryck och
skrift; denna jämförelse kommer talspråkformerna
att synas ännu mera »slarfviga», »vulgära» eller
»fula», än de skulle förefallit, om man blott hört
dem muntligen anföras. –
De föregående anmärkningarna hafva åsyftat
att förbereda läsaren därpå, att han sannolikt
kommer att stöta sig på åtskilliga af de talspråkformer,
jag här nedan skall anföra, och förklara dem vara
alltför »vulgära» för att få användas i »bildadt,
ledigt och otvunget samtal». Men dessa
anmärkningar hafva äfven velat påvisa, att en sådan dom
kan vara obefogad, och att den helst icke bör fällas,
förrän man enkom lagt märke till, huru bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
