- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
239

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I fråga om ordens ljudskick och böjningsformer
har skriftspråket (normalprosan) ofta uppehållit det
gamla tillståndet, medan det otvungna talspråket
förändrats antingen genom ljudlättnader eller
analogibildningar.[1]

Vid ledigt talande, när man ej ger särskild akt
på sina ords form, låter man, som bekant, de svagast
betonade
stafvelserna och orden blifva ej blott
kortast, utan äfven otydligast. Den inträdande
otydligheten visar sig (bland annat) däri, att den
svagt betonade stafvelsens vokal öfvergår till ett
grumligt e (närmande sig antingen ä eller ö).
Någon, tjugo (eller tjugu) öfvergå till någen, tjuge;
enligt mångas uttal[2] blir andra stafvelsens a till det
grumliga e-ljudet uti almanack(a), testamentera,
allvarsam
(alltså: almen-, testem-, allver-), och stundom
blir illumination till illumenation m. m. (I betydliga
delar af landet säger man flicker, blommer, gater
i st. f. flickor, blommor, gator o. s. v.)

Men den svagtoniga stafvelsens vokal, vare sig
den af ålder varit e eller i senare tid öfvergått till


[1]
Eller någon gång genom samverkan af båda dessa
orsaker. I somliga fall kan det ej med full bestämdhet
uppgifvas, hvilkendera orsaken vållat förändringen.

[2]
Läsaren torde observera, när uppgifter (såsom här sker)
ledsagas af en inskränkning med afseende på brukbarheten.
Talspråkformer, som ännu ej vunnit allmännare utbredning,
kunna nämligen icke ifrågakomma till införande i skriftspråk
(jfr sidd. 231, 255 och 257), men kunna här ej alldeles förbigås,
enär de behöfvas till belysande af talspråkets utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free