- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
240

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett grumligt e, kan också alldeles falla bort. Så
har opera i talspråket allmänt blifvit opra; vidare
<i>käring > kärng</i>,[1] <i>apotek > apetek > aptek, offiser
> offeser > offser, schokolad > schokela(d) > schokla</i>.
Allmänt torde också vara, att talspråket bortkastar
e i sådana former som behöf(ve)s, syn(e)s. Något
mindre allmänna tyckas följande förkortningar vara:
<i>ärende > ärnde, originell > oregenell > orgenell
(-äll), bibliotekarie > bibleo- > biblo-, geografi > jografi,
geometri > jometri, laboratorium > labera- > labra-</i> o. d.
Mindre vanligt i Götaland tyckes det vara, att
slutartikeln förlorar sitt e i sådana ord som sal(e)n,
dörr(e)n, för(e)n, skomakar(e)n, inspektör(e)n
; i det
öfriga Sverige torde denna förkortning vara regel.

När man sålunda »sväljer» eller »slarfvar bort»
en svagt betonad vokal (e), måste stundom en
konsonant följa med, emedan denna efter vokalens
försvinnande alls icke eller blott med ansträngning
skulle kunnat uttalas. Så snart formen annen (af
annan) förlorar sitt e, får man formen ann, och när
tredje stafvelsens e tränges ut ur åttondedel,
trettondedagen, tjugondedagen
o. d., kan man naturligtvis ej
höra mer än ett d-ljud inuti ordet. Mycket likartad
är den förkortning, som ofta inträder i kyrkogård
eller (som det allmännare uttalas) körkogård; körko- blir
körke- och därnäst körk- men då körkgård är
besvärligt att uttala, öfvergår det i ledigt tal till körrgård.[2]


[1]
Med tecknet > menas: »har öfvergått till».

[2]
Med den sista stafvelsens förändringar skola vi längre
fram sysselsätta oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free