- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
249

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talspråket öfvergifvit den äldre, i skrift ännu enrådande
formen stod, är tydligen den, att i svenskan intet
annat imperfekt slutar på -od, medan man däremot
har flera vanliga imperfekt på -og: slog, log, tog,
drog, dog;
den blott i ett fall förekommande formen
har alltså lämpats efter den i flera fall förekommande.
Analogien med verben slå, ta(ga) och dra(ga) har
i vissa delar af landet sträfvat att åstadkomma ännu
fullständigare likhet mellan verben genom att
förändra supinet stått till stagit (eller stajit), alltså till
motsvarighet med slagit, tagit, dragit (eller slajit
o. s. v.). Men stått har lättare kunnat försvara sig,
ty det har haft stöd i sådana supina som gått, fått,
mått, sått
m. fl.

Analogibildning är det väl också, som
framkallat de i samtalsspråket allmänna, men i
normalprosan knappast förekommande infinitivformerna ta,
dra, klä’, trå’, bre’
o. d., ty i dessa torde
förkortningen vara gjord efter mönstret af de förkortade
formerna i imperativ (ta, dra, klä’, trä’, bre’) och i
presens indikativ (tar, drar, klär, trär, brer), som
vi förut omtalat. – Anmärkningsvärdt är, att de
verb, som genom förkortning blifvit enstafviga i
presens (och infinitiv), af talspråket gärna bringas
till fullständigare böjningslikhet med sådana verb
som tro, sy (»tredje konjugationen»). Ganska
allmänt heter supin af bli nu blitt, nära på lika vanligt
är hatt af ha (hadde); mindre allmänna, men ej
ovanliga äro tatt af ta, dratt af dra.

Inom böjningen af månget verb, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free