Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på -n, hafva vi i skriftspråket t. ex. formerna
lingonen, ostronen, lakanen, russinen, vapnen, tecknen,
men i samtalsspråket oftast lingona, ostrona, lakana,
russina, vap(n)ena, teck(n)ena. Också enstafviga
neutrer med konsonantiskt slutljud få i det lediga
samtalsspråket ofta (i mellersta Sverige sannolikt
allmänt) ett -a tillagdt i bestämd plural, t. ex. barnena,
benena (stundom sammandragna till barna, bena),
skeppena, husena o. s. v.
Vi se, huru det otvungna talspråket sträfvar
efter att få ändelsen -na gemensam för alla neutrala
substantiv i bestämd plural. Utjämningen är
visserligen ännu icke genomförd öfverallt i landet eller
i alla ord, men är tydligen på god väg att lyckas.
Och när den lyckas, blifva samtliga neutrerna (ej
blott de, som i obestämd plural ha ändelsen -er)
med afseende på ändelsen i bestämd plural (-na)
likställda med maskuliner och femininer[1] – en icke
ringa vinst för språkets enkelhet och konsekvens!
Af öfriga genom analogibildning uppkomna
skiljaktigheter mellan skriftspråk och ledigt talspråk
kunna vi påminna oss följande. – Det obestämda
pronominet ingen har i samtalsspråk fått
neutralformen inget i st. f. skriftspråkets intet.[2] – Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
