Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom pluralt personal-, demonstrativ- och
determinativ-pronomen använda de har i talspråket blifvit di,
sannolikast genom anslutning till vi och ni (I);
medverkat har möjligen behofvet att i uttalet skilja
pluralen från den nya neutralformen de’ (af det).[1]
Och slutligen kunna vi uti adverben lägga märke
till talspråkets stundom framträdande sträfvan att
genom tillägg af -t åstadkomma formell
öfverensstämmelse med adverbens stora flertal, d. v. s. såsom
adverb brukade neutrer af adjektiv; så har talspråket
ofta formerna straxt, precist, medan skriftspråket i
regeln fasthåller de ursprungligare strax, precis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
