Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talspråksformer torde alltså här kräfva några ord
till sitt försvar.
Anmärkas må dock, att de naturligtvis icke
alla äro lika goda. Om somliga har jag redan sagt,
att de ej kommit i allmänt bruk, utan blott i vissa
delar af landet förekomma i den bildade befolkningens
tal. För öfrigt skall måhända en eller annan af de
anförda formerna gälla som alltför vårdslös för att
kunna användas af fint bildade personer, då de
samtala med hvarandra.
Om det stora flertalet kan dock påstås, att de i
ledigt, otvunget samtal allmänt brukas äfven af
de högst bildade bland våra landsmän.
Huru bör man nu bedöma dessa former, som
genom uttalslättnadernas omedvetna och ofrivilliga
eller analogiens blott svagt medvetna inverkan
stadgat sig i talspråket och sålunda låtit detta träda i
motsats till det konservativa skriftspråket?
Först och främst måste man hafva klart för sig,
att dessa förändringar äro af samma art och gå i
samma riktning som hela den väldiga utveckling,
de indoeuropeiska språken genomgått, allt ifrån det
äldsta skede, hvari vi lära känna dem, och intill
våra dagar. Till de mest karaktäristiska dragen i
denna långa utvecklingsprocess höra nämligen just
de alltjämt fortskridande lättnaderna i uttalet och
ombildningarna efter analogi; bägge dessa slag af
förändringar förkorta efter hand språkens ord och
förenkla de gamla böjningsformerna; de sistnämnda
ersättas ofta af småord, så att språken småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
