Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1680-talen ansetts tillhöra allmänt bildadt
samtalsspråk.
Nå väl, från de båda skrifterna af Columbus
och Börk har jag antecknat följande genom
sträfvande efter lättadt uttal eller genom
analogiinflytelser uppkomna talspråksformer, motsvarande dem,
vi nyss omtalade.
I st. f. skriftspråkets käring, annan finna vi
kärng och ann (C.)[1]
i st. f. jag ja (C.), i st. f. konglig
(adj.) kongli (B.)[2]
för hufvud, med, god, bröd, vid,
det, mycket, litet, nagot finna vi hufvu, mä (C.), go
(C., B.), brö (B.), ve (C.), dä (C.)[3], mycki, lite, någre (C.).
Likaledes finna vi råder förkortadt till rår (C.),
skymtade till skymta’ (C.), pustade till pusta’ (B.), sade till
sa’ (C.), sådan till så’n (C.), någon till nå’n (C., B).
Att »ok» (= och) uttalades å, upplyser Columbus.
Ytterligare förenklas är till ä’ (C, B.), var till
va’ (C.), karl till kar’ (C.)[4], till och skall till te och
ska (C.), drottning till dron(n)ing (C.), Renskt (vin),
färskt (fläsk) och latinskt till Renst, färst, latinst (C.)
samt fordra till fodra (C.). Hos Columbus träffa vi
också ovålig (= ovårdig), massäck (= matsäck), vinn
(= vind), mej (= mig), körkja (= kyrka). Börk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
