Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom utelämnande af konjunktionen att torde
sådana i tal vanliga, men i normalprosa knappast
tillåtna förbindelser som de följande hafva
uppkommit: »De’ va’ väl, du kom», »Han sa’, han va’
sjuk», Han ä’ (så) frusen, så han hackar tänder(na)»;
så i st. f. så att förekommer redan hos STIERNHIELM,
sannolikt ännu tidigare.
Ingen torde betvifla, att jämförelsevis nya
bildningar föreligga i talspråksuttryck sådana som dessa:
»Du ä’ väl inte så obeskeli’ å’ säjer nej?», »Ja’ minns
inte, om ja’ kom ihåg å’ stängde dörrn’», »Han
hitta(de) på å’ ledde ut ångan en annan väg», »Hva’
har du varit å’ gjort?»
I allmänhet uppfattas å’ i dylika uttryck som
ett förkortadt och.[1] Men om man t. ex. säger: »Låt
bli å’ slåss, ni två!», så är man nog mest benägen
att i denna förbindelse tyda å’ som talspråksformen
af infinitivmärket att. Saken kan emellertid bli
krångligare, ty man kan få höra t. ex.: »Låt bli
å’ sitt på min bästa hatt!», »Han höll på å’ föll»
(= Han var nära att falla) – och till sådana
konstruktioner passa ej några af våra vanliga, på
skriftsvenskans språkbruk byggda, grammatiska regler.
Att affärda dessa och dylika uttryck med en
axelryckning och omdömet, att de äro »galna» – det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>