Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som nu förekommer endast i skriftsvenskan, icke under
någon tid äfven kan hafva tillhört talsvenskan.
Att obetingadt förneka möjligheten, att det
eller det ordet kan brukas i ledigt samtalsspråk,
vore tydligen icke rådligt, och det är heller icke
min mening att om de här nedan anförda orden
påstå mera, än att de, så vidt jag kunnat finna,
skulle låta besynnerliga och bokmässiga, om de
blefve använda i ett otvunget samtal mellan
närmare bekanta.
Säkrast afgöres frågan om brukbarheten, då det
gäller formorden. Af pronominalformer bevarar
skriften åtskilliga, som alls icke eller icke gärna
tålas i ledig talsvenska; sådana äro: dess, ty i
förbindelserna i i ty fall och icke för ty, denne(-a), detta,
dessa, hvars, hvarje, en och hvar, bäggedera,
bådadera, ehvad, dylik. Det samma gäller om de
pronominella adverb, hvilkas förra del är hvar-, här-
eller där-, och hvilkas senare del utgöres af
någon bland prepositionerna (ut)af, ibland, efter,
ifrån, för, igenom, (ut)i, jämte, med, emellan, emot,
om, inom, på, till under, (ut)ur, vid, å, åt, öfver.[1]
Föråldrade och knappast brukbara i ledigt
samtalsspråk äro vidare: hvarest, därest, så-, samma-,
annor- och ingalunda, huru-, så- och
annorledes, äfvensom sammansättningarna med -städes.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
