Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prepositionerna förutan, förutom och jämte torde
numera icke gärna användas i umgängesspråket; det
samma kan påstås om formen uppå och i allmänhet
äfven om å. Och slutligen böra vi erinra oss, att
skriftspråket, i motsats till det otvungna
samtalsspråket, bevarat konjunktionerna ock, än – än, ty,
medan, såsom, emedan, ehuru, enär, adverben alltså,
endast, negationerna ej och icke samt af hjälpverben
infinitiven skola och presens tör.[1]
Denna förteckning är väl ej alldeles fullständig,
men vittnar dock tillräckligt både om skriftspråkets
konservatism och om dess stora behof af formord
för att uttrycka den logiska förbindelsen på ett klart
och omväxlande sätt.
Såsom exempel på gamla »innehållsord» (eller
»betydelseord »), som bevarats (eller återupptagits)
i skriftspråket, skola vi nöja oss med ett mindre
urval. Först några adverb, som stå formorden nära:
fordom, å nyo, stundom, understundom.[2] Andra
exempel äro: mångahanda, forn, idog, fager, ymnig,
konungslig, tvehågsen; fägring, hägn, hägnad, skygd,
mandom, häfd(er), later, frände, fränka, utsago,
gensaga; (gen)mäla, (för)tälja, spörja (sällspord), varsna,
te stig; förete, skifta (skifte, skiftesrik o s. v.), jaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
