Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIONDE KAPITLET.
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift
(normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har
ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk.
Att skriftspråket våldsamt förändrat eller förkastat lefvande
språkformer, kan hafva berott på omöjligheten att »normalisera»
dem, – sträfvan efter regelbundenhet i böjningar och
konstruktioner (analogi), – godtyckligt val mellan synonymer eller
orddubbletter, – logisk formalism, – sträfvan efter koncis och
bekväm form, – pedantisk spetsfundighet, –
arkaiserande tendenser.
Till normalprosans egenskaper hör, såsom vi redan
sett, att hon bemödar sig om en allvarlig,
noggrann, prydlig och »städad» form samt omsorgsfullt
undviker de skämtsamma, vårdslösa, simpla och
själfsvåldiga uttryckssätt, som äro vanliga äfven i
högt bildade personers lediga umgängesspråk. Vi
hafva också funnit, att denna granntyckthet hos
normalprosan åtminstone i någon mån samverkar med
hennes alltför starka konservatism, då hon nämligen
försmår sådana i talspråket redan fullt stadgade
nybildningar, mot hvilka ingen annan anmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0285.html
