Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent aktiv (transitiv), ty verbet uttrycker en
verksamhet, som öfvergår på ett objekt, ehuru detta
objekt ej utsättes. Skriftspråket undviker helst
dessa aktiva s-former, sannolikt emedan de hota att
bringa oreda i den sköna ordning,
skriftspråksgrammatiken åstadkommit genom bestämmelsen, att
s-formerna skola vara passiva.
Emellertid är det förvånande, att skriftspråkets
försök att göra de ursprungligen reflexiva
s-formerna till passiva kunnat, trots talspråkets motstånd,
hafva så stor framgång. Numera stöter man sig
alls icke därpå, att skriften af hvilket transitivt verb
som helst till den aktiva formen bildar en passiv
motsvarighet på -s samt använder denna ej blott i
infinitiv och finita former (presens och imperfekt),[1]
utan ock i supin. För något mera än hundra år
sedan opponerade sig ännu den lärde och vittre
ANDERS AF BOTIN mot formerna »jag har älskats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
