Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En intressant motsats till det konstnärligt
utarbetade brefvet bildar biljetten, skrifven i hast
och till en person, som ej befinner sig långt från
den skrifvande. I denna form af skriftspråket kan
man komma det lediga samtalsspråket ytterst nära.
I FREDRIKA BREMERS första publikation
»Teckningar ur hvardagslifvet» (1828) förekommer ett
stycke, som hon kallar »Axel och Anna, eller en
korrespondans mellan tvenne våningar. Liten
roman i biljetter». Ett af detta styckes behag är
just den egendomliga friskheten i biljetternas språk;
de komma ofta liksom raska repliker i samtal. Att
»korrespondansen» blef omtyckt, bevisas bland
annat däraf, att den franska tidningen »L’Illustration»
lät öfversätta den till följetong. Men att
experimentera med en biljettväxling mellan två våningar
tillfredsställde ej Fredrika Bremers mångfrestande
lynne. Några år senare gaf hon i romanen
»Grannarne» prof på en korrespondans genom
nyckelhålet på dörren till ett sjukrum, förd mellan
sjuksköterskan och läkaren, man och hustru. Här
medgifva ju omständigheterna så stort närmande till
samtalsspråket som möjligt, men ändock
förekomma skriftspråksuttryck, t. ex.: »Jag börjar frukta,
att hon icke vaknar.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
