Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja’ ska’ inte tala om de’, att ja’ har fått ge ut så mycke’
pengar för din skull; å’ ja’ tycker inte heller, att de’ ä’ så
farlit me’ de’ att ja’ har måst släpa å’ streta för att förtjäna
pengarna.[1]
Men ja’ ber dej, ja’ tigger å’ ber på mina bara knän, låt
mej få arbeta i fre’ å’ i ro![2] Annars ska’ ja’ –[3] jaja! drif
mej inte te’ de’ yttersta!
Å’ så gråter hon! Ack, den go’a själen! Jaha, de’ ä’
förståss ja’, som har orätt!»[4]
Det är med dessa och dylika »retoriska
figurer» som med mycket annat i vårt språk: göras vi
särskildt uppmärksamma på dem, och få vi till på
köpet höra dem benämnas med latinska
konsttermer, så tycka vi dem vara rätt besynnerliga, och
undra, om vi verkligen bruka säga så. Men annars
lägga vi alls icke märke till dem, utan de förefalla
alldeles natturliga – så vida de icke brukas
oriktigt och på ett tillgjordt sätt.
Vid sidan af de från talspråket hämtade
exempel på »figurer», som nyss anfördes, böra vi ställa
några från den högre stilen.
En och annan af Eder skall måhända finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
