Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsiktligt förändrar och förkonstlar den språkform,
som först erbjuder sig för honom. Så plägar det
icke gå till; och om det någon gång går till på
det sättet, kommer sannolikt figuren att bli
tämligen kraftlös och konstlad; man märker då, att
författaren icke följt sin egen känsla, utan förebilder,
vanligen antika mönster. Men till sitt väsen och
såsom berättigade äro de s. k. retoriska figurerna
just de uttryck, hvilka erbjuda sig först för känslan
som naturligare uttryck än de mera
förståndsmässiga, kalla och koncisa, hvilka normalprosan skulle
ha föredragit. Därför kan också det retoriska
uttrycket vara ej blott verkningsfullare, utan äfven
enklare och naivare än det logiska och koncisa.
Låt oss betrakta ett sådant exempel, valdt från
evangeliets sköna berättelse om änkan i Nain!
Det heter: »Si, då bars där ut en död, sin
moders ende son; och hon var änka.» Här
åtminstone kan väl ingen misstänka retorisk förkonstling, ty
enklare, naturligare och på samma gång mera
rörande kunde ju icke, tycker man, innehållet
utsägas. Det okonstlade, oförberedda samtalsspråket,
som ju gärna gör förstärkande tillägg, skulle
visserligen också begagna liknande form, – men det
skulle icke den strängt logiska och koncisa
normalprosan. Ty vi böra märka, att kvinnan
omtalas här två gånger, först »en moders» och sedan
»hon var änka». Från logisk synpunkt sedt
föreligger här ett onödigt upprepande, en tautologi.
Normalprosan skulle ha uttryckt innehållet ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
