Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda dessa förhållanden, stilens upphöjdhet
öfver det hvardagliga och stilens individualitet, kräfva
dels en utvidgning af det vanliga ordförrådet, dels
ett utmönstrande af vissa dess beståndsdelar.
Hvad angår den högstämda poesiens ordbok,
har E. H. TEGNÉR i sin uppsats »Om poesiens
språk» utstakat dennas gränser och tecknat dess
egendomliga kännemärken.
För högprosans ordval gälla i hufvudsak
samma villkor som för poesiens, dock så, att högprosan
i de flesta fall är något mindre bunden och mera
kan närma sig normalprosan.
Så väl poesien som högprosan kunna skapa nya
ord, inlägga nya betydelser i de redan befintliga
orden eller sammanställa dessa på nytt sätt, samt
bevara eller återupptaga eljest föråldrade ord och
vändningar.
Huru omfattande denna poesiens och
högprosans nyskapande verksamhet är, kan man ganska
lätt iakttaga vid studier i en utförlig svensk
ordbok. Där kan man t. ex. se, att så godt som alla
de talrika sammansättningar, ordet afgrund har
bildat, och en stor mängd af de med all-
begynnande orden uteslutande förekomma i poesi eller
högprosa. Och vi behöfva blott genomläsa en ny
dikt af SNOILSKY, WIRSÉN eller RYDBERG, eller
ock ett högstämdt prosastycke af någon bland dem,
för att påträffa nya ord, nya betydelser eller
ordförbindelser.
Det finnes tillfällen, då särskildt poesiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
