Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zeus, allhärskare!
Är denna kamp, en brottning mellan hvad man vill
Och hvad man måste, detta köldomhärjade,
Fröjdlösa, stela törnelif, hvars taggar blott
Få sitta skräckinjagande på stängeln kvar,
Då hvarje grodd till bladets grönska, blommans eld,
Nödvändigheten, mer än vintern kall, förgör:
Är detta lif, så ökenkalt, så glädjetomt,
Så mångbeprisadt och så litet afundsvärdt,
Är det att vara konung? Hvarför lärde jag
Så sent ditt värde känna, höga mausolé
På askan af ruin sällhet, dig, o kungamakt! –
Dock sällhet, hvad är sällhet? Har den verklighet
Så mycket ens, att aska kunde återstå,
Då den förbrändes? Ha, det väsenlösaste
Är sällheten, en dröm blott om en dröm, ej mer:
En dröm, att man har vunnit, hvad man drömt som ljuft;
En glimt af solljus på ett flyktigt morgonmoln,
Som lätta vindar jaga.
RUNEBERG har, som vi veta, försökt sig också
i en annan diktart, som äfven följer grekiska
mönster, den episka. I »Elgskyttarna» har han
efterliknat HOMERUS, särskildt däruti, att han gifver
sina personer vissa fasta attribut, s. k. epitheta
ornantia; vi minnas t. ex. »den förståndige» eller
»välförståndige Petrus», den »ordkunniga» eller
»mångordkunniga Anna», »den varuförståndige» eller
»varubeprisande» eller »brunskäggyfvige Ontrus». Dessa
epitet äro, som vi se, till stor del nybildade ord.
Det tillhör dessa epitets traditionella bruk, att de
undantagsvis kunna behållas äfven då, när
personen tyckes handla i strid mot den egenskap, som
epitetet tillägger honom; så heter det på ett ställe:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
