Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles omöjligt. Ty i högprosa, och ännu mer i
poesi, fordra vi en behaglig omväxling af ljuden,
liksom äfven af betoningen (rytmen); och vi äro så
vana därvid, att vi t. o. m. under tyst läsning pläga
ertappa förseelser mot välljudslagarna. Våra skalder
och vältalare hafva kanske gjort oss något för
granntyckta i detta afseende.
*
Mången af oss har som litet barn förtjust
lyssnat till sin moders röst, när hon uppläst sköna
verser, som någon af våra store skalder författat.
Väl var af innehållet mycket för oss dunkelt, men
ordens ljufva harmoni fängslade våra sinnen med
underbar makt, en och annan klar och sann tanke
blixtrade fram för vår unga själ, en och annan skön
bild satte vår fantasis strängar i en ny, hänförande
dallring.
Vi hafva som män gått ut i lifvet; vi se oss
omkring, vi försöka att uppfatta och begripa de
mångskiftande företeelserna i den värld, som
omgifver oss. Kunna vi då komma så långt, att vi
få en liflig känsla af den stora helhetsplan, som
genomgår de oräkneliga enskildheterna, kunna
vi tycka oss i vissa stycken skåda klart, och kunna
vi glädja oss åt den sköna ändamålsenlighet, som
här och där öppnar sig för våra blickar, – då njuta
vi forskningens ädla lön, om också mycket ännu
kvarstår som dunkelt och oförstådt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0351.html
