Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger eller kan inlägga betydelse. Med en saks betydelse
menas hennes förmåga att kunna tyda, d. ä. påpeka, utmärka,
hänvisa till något annat än sig sjelf. Ett ljud har således
betydelse, då det utmärker något annat än sig sjelft, eller
då det för hörseln förnimbara utmärker äfven sådant, som
icke är hörbart. Då detta utmärkande icke är tänkbart
utan ett väsende, för hvilket det utmärkes, så kunna ljud
icke ega betydelse eller vara ord för andra väsenden än
sådana, som ega förmåga att sammanbinda sina hörbara
och sina icke hörbara förnimmelser samt, såsom talande,
äfven förmågan att gifva de icke hörbara en sådan form,
att de kunna göras hörbara. Den förra af dessa
förmögenheter kan man icke frånkänna åtminstone de högre djuren;
den senare, utan hvilken ingen talförmåga är möjlig, äfven
om alla fysiska vilkor derför skulle förefinnas, har man
deremot icke funnit hos något djur. Såvida nu
språkförmågan är något för menniskan väsentligt, genom hvilket
hon bestämdt skiljer sig från hvarje djur, så måste just i
den språkens bestämning, enligt hvilken det är ett
förnimmande väsendes förmåga att gifva åtminstone vissa af sina
förnimmelser en sådan form, att de kunna (genom den
förnimmandes egna eller genom andras tonverktyg) göras
hörbara, den för språkens ljud karakteriserande
betydelsefullheten ligga. Det är således icke eget för språken, att de
innefatta ljud, ty äfven andra ljud än språkljud finnas; ej
ens att de innefatta betydelsefulla ljud, ty äfven
djurens läten och mångfaldiga andra icke-språkljud ega
onekligen betydelse. Eget for språkljuden är det deremot, att
de af den talande få sin betydelse, d. v. s. att deras
bildande förutsätter en af den talande med en viss grad af
medvetande verkstäld förändring af form för vissa af hans
förnimmelser, ett för ett visst ändamål företaget utbyte af
en form mot en annan, den senare så beskaffad, att
förnimmelsen i och genom henne kan göras hörbar.
Andtligen och för det tredje förenar man med
föreställningen om ett språk föreställningen om meddela,nde
mellan flera talande väsenden. Denna bestämning kan mahända
anses mindre väsentlig för språket i dess betydelse af ett
förnimmande väsendes förmåga att gifva sina förnimmelser
en sådan form, att de kunna uttryckas i ljud, då man
synes kunna tänka sig detta väsende fullkomligt ensamt, och
det dessutom är onekligt, att denna formvexling ofta sker
utan någon den talandes afsigt att till andra Yäsenden
meddela sina förnimmelser. Men lika onekligt är det, att hvarje
förnimmelse, som fått ljudform eller en sådan form, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
