Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan uttryckas i ett för den talande betydelsefullt ljud, i just
denna form har samma betydelse, som den talande inlagt
deri, äfven för andra väsenden. Och att denna betydelse
— vi vilja kalla henne den objektiva — är lika väsentlig
för språkljuden som den redan omtalade betydelsen — den
subjektiva —, är tydligt deraf, att vi icke erkänna andra
ljud för språkljud eller ord än dem, hvilka äfven för andra
än den talande icke blott ega betydelse, utan just den
betydelse, de ega för honom. Språkförmåga är således en
förnimmande väsendens förmåga att uttrycka sina
förnimmelser i ljud, hvilka för den talande ocli andra
förnimmande väsenden ega eller kunna ega betydelse. Och
språket såsom ordförråd är en samling af ljud, hvilka, hvarje
för sig, för jlera förnimmande väsenden ega eller egt en
viss för alla förstående lika betydelse. Att de förstående
måste vara väsenden af samma slag som den talande, är
tydligt redan deraf, att förståendet förutsätter samma
förmåga att förändra förnimmelsernas form från och till
hörbarhet, utan hvilken talandet icke är tänkbart. Äro
således menniskor talande väsenden, så äro äfven menniskor
de förstående; och utan att vilja förneka högre väsenden än
menniskan språkförmåga , till hvilket vi ännu icke äro
berättigade, kan man således säga, att språks är en
mensk-lig förmögenhet och språken samlingar af för menniskor
förståeliga ljud. Nu är det dock kändt, att ehuru alla
normalt bildade menniskor ega språkförmåga, så förstå dock
icke alla menniskor hvarandras språkljud; och just deraf
beror skilnaden mellan språkei och språken. Egde alla
menniskor icke blott samma förmåga att gifva vissa af sina
förnimmelser en betydelsefull ljudform, utan gåfve ock alla
menniskor samma ljudform åt samma förnimmelse, så blefve
det objektiva språket lika visst ett, som det subjektiva är
det. Nu är dock det objektiva språket hvarken blott ett,
ej heller är det lika flerfaldigt som de talande, ty i så fall
funnes ingen objektiv betydelse eller språkljudens
begriplighet för flera än den talande. För begripligheten af
språkljuden måste således finnas vissa utom de talande liggande
gränser och — såvida icke dessa gränser skola vara alldeles
tillfälliga — en norm för språkens flerhet. Hvilken denna
norm är, kunna vi nu icke undersöka, liksom icke heller
hvaruti egentligen språkens skilnad ligger. Men vända vi
oss till den gifna verkligheten med frågan: hvilka menniskor
förstå hvarje talandes ord? så blir svaret: den talandes
landsmän, medlemmarne af den nation, han tillhör, eller hvars
språk han begagnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
