Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud. Dessutom känner den allmänna föreställningen såsom
öfver den enskilda menniskan stående ändliga väsenden de
menskliga samhällena, äfven om hon icke allmänt erkänner
dem för egentliga väsenden i samma mening som Gud ocli den
enskilda menniskan. Uppställandet af dessa trenne
möjligheter är all den ledning, begreppet skapelse gifver oss. Då
nu derjemte det gifna, hvars ursprung vi söka, språket,
såsom vi ofvan sågo, sjelft genom sin subjektiva och
objektiva betydelse hänvisar på tvenne af dessa väsenden —
den enskilda menniskan och nationen —, och just den
svårighet, som drifvit oss till frågan efter språkets
ursprung, nemligen svårigheten att förena den subjektiva
betydelsen (som ensam för sig hänvisar pä den enskilda
menniskan) och den objektiva (som hänvisar pä nationen),
synes fordra antagandet af ett öfver båda stående, båda
förenande; så bekräftas äfven från det skapades sida samma
inskränkning i möjligheternas antal, som begreppet skapelse
gifvit. Antingen är således sprakef såsom talförmåga en
ursprunglig mensklig förmögenhet, och språken såsom vissa
bestämda ordförråd dennas i sig osjelfständiga alster och
sålunda blott ur den enskilda menniskans väsende
förklarliga; eller ock äro språken något för nationerna såsom
särskilda väsenden eget, hvilket blott derigenom äfven (såsom
språkförmaga) blir enskilda menniskors bestämning, att dessa,
hvarje för sig, ingå i, tillhöra en viss nation; eller
ändt-ligen har det öfver både menniskor och samhällen stående
väsendet, Gudomligheten, gifvit de förra förmåga att i ljud
uttrycka sina förnimmelser samt i och genom de senares
anordnande faststält gränserna för dessa ljuds begriplighet.
Vi öfvergå nu till en särskild pröfning af hvardera af
dessa trenne möjligheter, för att söka finna, hvilken af dem
är den rigtiga. Denna pröfning kan ej annat än tillika blifva
en, visserligen i största korthet utförd, öfversigt af de
tänkares äsigter, som för förklaringen af språkets ursprung och
derigenom dess väsende omfattat någon af de angifna trenne
möjligheterna, hvilka vi för korthetens skuld vilja benämna
den anthropologiska, den ethnologiska, den theologiska. Denna
öfversigt afser icke någon historisk fullständighet. Derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
