Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar — syndafallet. Likasom Adam och Eva kunde
förlora sin medskapade fullkomlighet i allmänhet, likaså borde
väl de första menniskorna kunnat förlora sitt medskapade
fullkomliga sprak. Huruvida båda förlorades på samma gång,
är svårt att säga; men troligt är, att samma mörker i
förståndet och ohelighet i viljan, som omedelbart i och med
fallet inträdde, genast började låta sina verkningar
förnimmas äfven genom den bristande förmågan att i sin
fulländning och renhet bevara det fullkomliga språk, som
begagnats i paradiset. Denna försämring var säkerligen redan
långt gangen, då vid den ryktbara tornbygnaden på en
gång uppstod en så stor förvirring, att någon vidare
samvaro icke var möjlig, utan den spridning kring jorden följde,
af hvilken sedan lätteligen språkens flerhet förklaras. Så,
har man menat, försonas på en gång skriftens lära och
for-dringarne på en verklig förklaring för tanken. — Vid denna
förklaring behöfva vi blott anmärka, att en berättelse
aldrig löser en svårighet för förståndet, och alra minst en
berättelse, som sjelf bildats för att gifva en förklaring;
den i fråga varande är nemligen tydligen en s. k.
etymo-logisk myth, för att ur hebreiskan (p’52 betyder »blanda,
förvirra») förklara den stora stadens namn. Men för att
lösa de af oss angifna svårigheterna, erfordras att visa, för
det första huru något fullkomligt kan försämras, samt för
det andra åtminstone några spår af något tillförene
gemensamt. Omöjligheten af det senare har den jemförande
språkforskningen adagalagt. Orimligheten af det förra ligger i
sakens egen natur; och det göres icke mera tänkbart
derigenom, att det genom syndafallsläran utsträckes till
men-niskans samtliga förmögenheter.
Och dermed är tillräckligt angifvet värdet af alla
bemödanden för aterfinnandet af detta gudomliga urspråk,
öfver hvilket man fantiserat så mycket. Dylika
undersökningar hafva ej blott haft ett theoretiskt syfte. Allt
intel-lektuelt förnimmande, resonnerade man, är ett kreaturligt
efterbildande af Guds oändliga idéer. Men språket är ej
något annat än den ideela tankens reela sida. Voro nu de
första menniskorna Guds afbilder i afseende på sina tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
