Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom att blott väcka till verklighet ett medfödt möjligt språk;
ty ett blott möjligt språk är icke tänkbart och skulle
dessutom strida mot det faktum, att hvarje barn lär sig just
det språk, som dess omgifning vill meddela det. Nej, all
språkundervisning förutsätter en omedelar inre, en andlig
förbindelse mellan meddelare och emottagare. I en dylik
andlig gemenskap står hvarje menniska med Gud; men
framför alla måste detta gält om de äldsta, de nyskapade
men-niskorna. Det för all meddelning nödvändiga gemensamma,
nu det genom gemensam mensklig omgifning, gemensamma
intryck vunna språket, kunde då blott vara det ännu
fortfarande andliga sambandet med skaparen. Derur förklaras
möjligheten af ett gemensamt urspråk, utan att detta
der-före behöfver varit ett fullkomligt. Ty lika litet som
närvaron af Guds röst i menniskans samvete utesluter
möjligheten af pligtvidriga handlingar, lika litet få vi antaga, att
den gudaingifvelse, som ledde det första talandet och
förståendet, innebar någon all frihet uteslutande nödvändighet.
— Den först granskade theologiska åsigten utgick från ett,
såsom hon antog, gifvet faktum — språkets meddelning genom
yttre undervisning — och slöt derur till sättet för det äldsta
språkets uppkomst. Äfven den nu omtalade theologiska
åsigten söker förklara språkets ursprung genom ett slut ur
förhållandet med barns inlärande af sin omgifnings sprak,
hvilket denna åsigt dock uppfattar på helt annat sätt än
den förra. Bevisets duglighet beror äfven här af tvenne
omständigheter: för det första om det enligt förmenande
gifna verkligen är faktiskt gifvet, för det andra om här
finnes någon till ett analogislut berättigande likhet.
Likasom vid pröfningen af den första theologiska åsigten, vilja
vi äfven vid denna fästa oss endast vid det senare. Vi
antaga sålunda, att det verkligen är genom en omedelbar
inre gemenskap med sin omgifning, som barnet lär det
språk, som är dennas; och vi måste erkänna, att hvarje
menniska står i en ständig inre gemenskap med Gud,
hvilket bevisas af den religiösa känslan, hvilken icke utan
guda-ingifvelse låter tänka sig. Men det är tydligt, att äfven 0111
det erkännes, att en andlig gemenskap finnes mellan Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
