Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga, hvars besvarande utgör hufvuduppgift för hvarje lära
om språkets ursprung, och hvilken vi kallat frågan om
ordens objektiva betydelse, denna fråga måste fä en helt olika
lydelse efter de olika sätt, på hvilka man uppfattat den i
erfarenheten gifna företeelse, livars förklaring sökes. Före
sofisterne finnes intet spår till grammatik. Plato är den
äldste författare, hos hvilken spår till ett skiljande mellan
de tvenne hufvudordslagen, substantiv och verb, förekomma.
De öfrigas afskiljande skedde än senare. Men innan man
nått den insigt i ordens betydelse, hvaraf deras indelning i
vissa klasser är en oundviklig följd, kunde man
naturligtvis icke med någon framgång söka svaret pa Irågan om
sambandet mellan ordet och betydelsen, hufvuduppgiften för
hvarje anthropologisk språkförklaring. För den försofistiska
språkförklaringen voro orden blott namn (ovopcczct) och
deras betydelser blott ting (ngäyfiaza). Frågan om. språkets
ursprung har för henne således endast kunnat ega denna
lydelse: hvem har gifvit tingen namn och (för att
förklara den objektiva betydelsen eller betydelsens giltighet för
flera) efter hvilka grunder? Den förste grek, som fäst sin
uppmärksamhet på språket, var Pythagoras. Näst »talet»
(o äQi&ftög) är, berättas Pythagoras hafva sagt, ingen
visare än den, som gifvit tingen namn. Hvem denne
namn-gifvare var, och huru han gått till väga, upplyste icke
Pythagoras. En dylik förklaring ville deremot Heraklit gifva,
då han förklarade, att tingen sjelf va gifva sig namn.
Namnen äro nemligen intet annat än naturliga bilder (dxoveg
(pvGixuij ej nyvijiai) af tingen på samma sätt som skuggor
och spegelbilder. Vägen till kunskap om det varande går
derföre genom tingens namn. Denna åsigt är märklig
såsom varande dels den första försökta naturliga förklaring af
den objektiva betydelsen, dels det enda kända försök att
förklara språket utan allt afseende på den talande
menniskan. Denna Heraklits åsigt, så orimlig hon än synes oss,
hade emellertid, lika väl som hans filosofiska spekulation i
allmänhet, sine anhängare. Tvenne af desse hafva blifvit
ryktbare — Protagoras och Kratylos. Den förre skref en
bok »om namnrigtighet», i hvilken han säkerligen sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
