- Project Runeberg -  Om språkets utveckling och väsende /
23

(1858) [MARC] Author: Kristian Teodor Claëson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visa, att orden verkligen voro tingen fullkomligt
motsvarande spegelbilder. Då ett gängse ord icke motsvarade sitt
ting, så var det ej ett verkligt ord, utan blott ett tomt
buller (ipöcpog), hvilket borde förändras, tills det får en sitt
föremål fullt motsvarande form (derföre skref Protagoras
ö firjvtg, 6 o. s. v.). För öfrigt tyckes Protagoras

äfven hafva utbildat åsigten från den kunskapstheoretiska
sidan och så i henne sökt ett stöd för den Herakliteiska
filosofiens läror i allmänhet. Ar, menade han nemligen, hvarje
verkligt namn en bild af ett verkligt ting, så är det
tydligt, att vi aldrig egentligen kunna tala falskt; och vi
be-höfva blott undersöka namnen, för att få fullständig
kunskap om tingens väsende. Då nu dels ordens allmänna
natur dels de enkla beståndsdelars betydelse, af hvilka de
bestå, alla häntyda på vexling, flytande, rörelse, blifvande,
så kan man med fullkomlig säkerhet sluta till, att äfven
tingen sjelfva äro i en beständig vexling, och att således
Heraklit har rätt i sin lära, att »allt flyter.»

På den ståndpunkt, språkfilosofien då ännu intog, med
den fullständiga saknaden af psykologiska insigter kunde
naturligtvis inga andra invändningar rigtas mot denna lära än
de, hvilka utgingo från en med hennes likartad
språkbetraktelse. Uppgiften för Heraklit var att finna sambandet
mellan »namnen» och »tingen», och han ansåg sig hafva
funnit det genom att förklara de förra för bilder af de senare.
Dervid betraktade han således hvarken namnen såsom af
menniskan bildade ljud, ej heller förklarade han, huru dessa
bilder af tingen kunde uppkomma. Vid intetdera togo
emellertid hans samtida någon anstöt. De fortforo att betrakta
orden utån allt afseende på den talande menniskan och
frågade blott, huru det kunde komma till, att för ett ting
fun-nos tvenne eller flera »naturliga bilder.» Den empiriska
språkbetraktelsen hade nemligen nu börjat, och den första
upptäckt, hon gjorde, var synonymiken. Man hade ännu
ej hunnit ens så långt, att nian funnit några så väsentliga
olikheter i ordens former och betydelser, att de kunde
föranleda till uppställande af skilda ordklasser; man fann
däremot genast i den likartade namnmassan flera, hvilka i an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omspraket/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free