Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sende, ifrån hvilken denna förklaring utgick, och det
fullkomliga förbiseendet af de moment i språkets väsende,
genom hvilka dess ljud väsentligen skilja sig från hvarje
djur-och menniskoläte; så återstår alltid den anmärkningen, att
den objektiva betydelsen eller förståeligheten icke efter denna
åsigt är förklarlig. Om nu ock talandet kan förklaras
såsom tillfredsställandet af ett genom de yttre intrycken
al-stradt naturbehof, på samma sätt som nysande och hostande
bero af, att näsa och lungor blifvit på något sätt retade,
så är ej dermed förståendet förklaradt. Det är nemligen
onekligt, att vi ofta genom språket meddela andra
menniskor för dem fullkomligt nya intryck. Ett yttre intryck har
nu hos mig väckt behofvet af att tala och har för detta
behofs tillfredsställande alstrat ett visst ljud och samma
ljud, hvilket samma intryck genom samma behof alstrat hos
dem af mine landsmän, som erfarit detta intryck. Men de
som icke erfarit det, huru skola de förstå dessa mina
ljud? Denna fråga kunde Epikur naturligtvis icke besvara
i enlighet med sin hufvudåsigt. Då frågan emellertid var
uppkastad, återstod blott att besvara henne genom en
in-konseqvens. De ting, sade han nemligen, hvilka icke alla
känna, betecknas på det ofvan nämnda ofria sättet af dem,
på hvilka de gjort ett språkväckande intryck; de öfrige,
hvilka förstå dem, sluta då genom ett sannolikhetsslut, att
just dessa ting måste menas. Sålunda fulländar godtycklig
öfverenskommelse, hvad menniskans ofria natur börjat.
Det lärorika i Epikurs språkfilosofi är egentligen denna
inkonseqvens. Den nödvändighet, som tvang honom att
gripa till läran om språkets uppkomst genom
öfverenskommelse, bevisar nemligen, att det aldrig kan förklaras blott
ur menniskans kroppsliga natur. Epikurs försök att förklara
språket på samma sätt som naturljuden var egentligen ett
baksteg. Redan före Epikur hade nemligen Platos store
lärjunge Aristoteles visat språkets väsentliga skilnad från
naturljuden och derföre såsom dess enda möjliga
uppkomstsätt förklarat det, öfverenskommelsen, till hvilket Epikur i
strid med sina egna principer tvangs att taga sin tillflykt.
— Aristoteles skilde bestämdt mellan trenne slag af ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
