Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskan kommer således icke till medvetande, hon blir
ej tänkande väsende äfven för sig utan en af kroppen
betingad, vid honom bunden sjelfföryttringsprocess. En sådan
sjelfföryttringsprocess är språket. Talandet är på en gång
vilkoret för det fria sjelfmedvetandet och tecknet på
uppnåendet af denna ståndpunkt; talandet är nemligen dess
första organiska akt. Ja båda äro oskiljaktigt förenade; tala
och tänka äro samma akt, blott att det förra utmärker hans
yttre, det senare hans inre sida. Allt tänkande är i sjelfva
verket ett talande, om ock numera, med reflexionens stäfjande
magt öfver kroppens organ, ej alltid ett hörbart. Men de
första menniskornas första tankar uttalades säkerligen
omedelbart; de tänkte högt. Hela denna process är, emedan
ett verk af den ännu ofrie andens omedvetna verksamhet,
förhistorisk. Då, innan ännu den förståndiga reflexionen
vaknat, hade inbillningskraften större välde; och det är
genom henne, som den hos alla menniskor befintliga
språkförmågan blir i egentlig mening språkskapande. Det är hon,
som först på ett för oss, reflexionens menniskor,
svårfatt-ligt sätt funnit de likheter mellan ljud och åskådningar, utan
hvilka de första hufvudsakligen konkreta ordens uppkomst
ej kan fattas. Det är hufvudsakligen hon, som småningom
latit de ljud, som egentligen representerade åskådningar,
äfven beteckna tankebestämningar, ändtligen rent logiska
kategorier. Sedan menniskan hunnit till detta stadium,
reflexionens eller tankens, är det slut med hennes språkskapande
förmåga. Nya ord bildas icke vidare; men de redan färdiga
användas som medel att uttrycka ett allt mera andligt
innehåll. Så afkläder sig språket allt mera sin omedelbara
sinliga gestalt. Dess ord, som först (på den reproduktiva
inbillningskraftens ståndpunkt)^ voro nästan sinliga af bilder
af medvetandets uteslutande sinligt fattade innehåll, sedan
(på den produktiva inbillningskraftens) symboler af
föreställningens innehall, nedsjunka nu (på den teckengörande
fantasiens) till blotta tecken på medvetandets innehåll. Vi säga
vnedsjunka», ty denna process, ett fortskridande för
men-niskoanden till högre medvetenhet och frihet, är tillika ett
hans befriande från språkets välde såsom något rent sinligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
