Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon vid lösningen af sin uppgift kan med full säkerhet lita.»
Likasom nu de logiska kategorierna ej äro något i sig, utan
blott hafva betydelse som tankens former, så äro ock de
grammatiska formerna intet annat än fonetiska tecken pa
den ordskapande tankens nödvändiga relationer. Tanken
fö-des hel, och kan han sedan delas, så bär dock hvarje del
spar af sin plats i det hela. Så är det ock endast genom
abstraktion, som vi inom språkets ord skilja mellan
innehåll och form, stam och ändelse. Satsen är det
ursprungliga, de särskilda orden äro något sekundärt, endast frukter
af grammatikerns analys, en analys, hvilken, liksom
ana-tomens, blott kan ske på lik Emedan ordet ursprungligen
är satsdel, så är också dess grammatiska form, flexionsljuden,
lika ursprunglig som dess kärna, den s. k. roten. Den
förra är den senares organiska form, utan hvilken denna ej
hade någon språklig betydelse, ej vore verkligt ord. —
M. e. o. det väsentliga i hvarje språk är betydelsen,
innehållet. Detta är ett och detsamma i alla sprak. Är det
nu detta, som skapat hvarje språks former, är det genom
detta, som hvarje sprak är en organism, så kan det icke
heller vara något annat än detta, som är språkets egentliga
lif eller väsende. Så är da den uppkastade frägan besvarad:
Det är menniskans oföränderliga natur, hennes
tankeförmåga, som är spräkefs egentliga väsende, af hvilket ena,
sig sjelf ständigt lika väsende de särskilda språken äro
blott tillfälliga uppenbarelseformer.
Den empiriska språkforskningen hade funnit, att hvarje
språk är ett systematiskt helt. Ett språk kan ej vara ett
sjelfständigt, blott ur sig sjelft förklarligt väsende. Frågan
blef da: från hvilket organiskt väsende har det sin
systematiska form? Från den menskliga tankeförmågan — blef
Beckers svar; och utan tvifvel har han dermed angifvit ett
strängt lagbundet, ett systematiskt och något, som
oneke-ligen star i samband med språket. Men huruvida båda, som
det heter, täcka hvarandra, d. v. s. huruvida verkligen allt
i språket kan förklaras ur tankeförmågan, såsom Becker
menade, och utan hvilket hans förklaring ej håller stånd,
är icke lika otvifvelaktigt. Enligt Becker är, som vi sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
