- Project Runeberg -  Om språkets utveckling och väsende /
55

(1858) [MARC] Author: Kristian Teodor Claëson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur dessa motsägelser kan Becker ej reda sig. Hans åsigt
är dermed fäld. — Det af den empiriska språkforskningen
funna resultat, från hvilket Becker utgick, och hvilket han
genom sin theori sökte förklara, var språkens
systematisk-het. Sjelfva detta faktum såsom sådant är otvifvelaktigt.
Men äfven utan att förneka dess rigtighet, kan man sätta i
fråga, huruvida det af Becker uppfattats rigtigt, då han
derifrån kommit till ett resultat, som visat sig
otillfredsställande. Och denna förutsättning har bekräftats af de
resultat, till hvilka den rigtning af den empiriska
språkforskningen kommit, som företrädesvis fått namn af den
historiska. Becker såg i språket blott wosfo<rorganismen; han
sökte och fann derföre endast dess nödvändighetslagav. Den
historiska skolan såg i språket ett väsende med en historia;
hon kunde derföre äfven tala om och söka efter dess
fri-ÄeZslagar.

Den empiriska språkforskningen hade börjat undersöka
språkens äldre tillstånd. Frukten häraf blef den vigtiga
upptäckten, att hvarje språk eger en historia och således i
sitt nuvarande tillstand är alstret af en fri utveckling. Men
ett naturväsende har ingen historia, en naturorganism
utvecklas efter blinda naturlagar. De vexlande öden, hvilka
språken varit och äro underkastade, och hvilkas uppsökande
och förklaring den historiska språkforskningen gjort till sin
uppgift, kunna nemligen icke ställas på samma linie med
den organiska utvecklingen hos t. ex. en växtart, af hvilken
hvarje individ i samma ordning och efter samma lagar i sin
tid kommer till knopp, blomma och frukt; utan de utgöra
en verklig, en individuel historia och en olika för hvarje
särskildt språk. En naturorganism är i hvarje ögonblick
något för sig afslutadt, ett helt, hvilket i hvarje nu har
inom sig den enhet närvarande, ur hvilken hvarje organ far
sin förklaring. Så är det icke med språket. Ett sprak
kan ej fullt förstås ur sitt tillstånd under en viss tid.
Sa-lunda betraktadt, företer det bilden af ett stort fragment
af ett system. Man iakttager en, som man tycker, hela
språket genomgående organisk lag, men märker snart det
ena undantaget efter det andra sticka fram såsom oorganiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omspraket/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free