Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den germaniska filologien utgångna historiska
språkforskningen uppvisade språket som ett väsende med en fri
utveckling, en historia. Båda hade nästan uteslutande hållit
sig inom en sprakstam, den vanligen s. k. indoeuropeiska,
hvilken inom sig innefattar jordens yppersta tungomål. Den
alla i någon mån kända sprak, äfven de lägsta, omfattande
jemförande språkforskningen förberedde upptäckten af, att
hvarje språk ej blott är ett system och har en historia,
utan, hvad mera är, har en lefvande själ. Detta namn vilja
vi uemligen gifva ät »den inre språkformen», denna stora,
ännu ej nog allmänt förstådda upptäckt, som gjordes af den
jemförande språkforskningens mästare Wilhelm von Humboldt.
Den äldsta språkforskningen var grekisk. Genom en
skarpsinnig analys af sitt språk — och något annat kände
de icke — upptäckte de grekiske filosoferne ifrån sofisterne
till och med stoikerne den ena ordklassen efter den andra,
tills ändtligen Alexandrias berömde språklärare
sammanfattade resultaten till det grammatiska system, hvilket
sedan nästan utan invändning gält i tvenne årtusenden. De
latinske grammatici behöfde ej göra någon ändring i detta
system, ty deras modersmål, grekiskans köttsliga syster, följde
i det hela samma stora grammatiska lagar.
Folkvandrin-garne bragte andra språk än de båda klassiska till herravälde.
Men dels gälde dessa språk — för Medeltidens lärdom, som
lefde af antikens smulor — såsom barbariska språk värda
ingen uppmärksamhet; dels befunnos den alexandrinska
grammatikens allmänna bestämningar i det stora hela gälla äfven
dem. Det från antiken ärfda grammatiska systemet tycktes
sålunda vara ej blott ett grekiskt eller latinskt, utan språkets
eget system, sådant det — i mer eller mindre förändrad
gestalt i afseende på det tillfälliga — uppenbarar sig i alla
särskilda tungomål. Så upphöjdes den gängse egentligen
grekisk-latinska grammatikan till allmän språklära.
Uttalandet af denna vändning skedde hufvudsakligen genom franske
författare under sjuttonde århundradet. Af dithörande
arbeten kan »la grammaire générale et raisonnée de Port-Royal»
nämnas som det ryktbaraste. Emellertid hade i
sammanhang med de genom reformationen nyväckta theologiska stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
