Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte tvärtom genom en orimlig öfverskattning af allt
indiskt förskaffa sig äran af att hafva upptäckt intet mindre
än, om ej den föregifna urvisheten och urspråket,
åtminstone den kultur och det språk, som stått den heliga
urtiden närmast. Ifran dessa öfverdrifter har man längesedan
kommit. Den gamla indiska kulturen, som i början
förmenades ställa t. o. m. den helleniska i skuggan, hav fått
sig en vida ansprakslösare plats anvisad, och sanskrit har
ej kunnat bevisa sin urspråklighet bättre än förut
hebreiskan. Men ett stort resultat återstår af denna vigtiga
upptäckt — språkvetenskapens fullständiga ombildning. Det
är mindre genom sig sjelft än genom den endast med dess
hjelp möjliga upptäckten af den stora språkstam, som nu
vanligen kallas den indoeuropeiska, sanskritstudiet verkat
ombildande. Sanskrit blef nemligen det oumbärliga tertium
comparationis för alla indoeuropeiska språk, det löpe, som
erfordrades för att den stora samlingen af europeiska språk,
som väntade pa vetenskaplig belysning, skulle gå ihop till
en fast enhet. Man hade nog äfven förut gjort jemförelser.
Men för verklig slugtskap erfordras mera än enskilda
obestämda likheter; det erfordras beroende af vissa fullt
bestämda gemensamma lagar. Men just dessa lagar lågo icke
i något förut kändt sprak tillräckligt klara.
Sanskritgrammatiken gaf dem pä en gång ett oväntadt ljus. Äran af
att pä detta fruktbärande sätt först hafva begagnat den nya
upptäckten tillhör Bopp. Hans 1816 utgifna arbete »Das
Conjugationssystem der Sanskritsprache in Vergleichung mit
jenem der griechischen, lateinischen, persisclien und
ger-manischen Spraclie» utvisade först den enda rigtiga vägen
för den jemförande språkforskningen, en väg, på hvilken
efter honom utom han sjelf samtidens störste lingvister, en
Pott, Lepsius, Burnouf, Muller m. fl. fortgått. Med den
gamla uteslutande lexikaliska jemförelsen var det helt och
hället slut inom vetenskapen. Den grammatiska blef
huf-vudsaken, och blott under hennes ledning, i den ordning,
hennes lagar föreskrifva, tillerkändes äfven den etymologiska
rotforskningen sitt värde. Båda satte det snart utom allt
tVifvel, att Europas flesta och en stor del af Asiens tungo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
