Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål (de indiska, iraniska, grekisk-italiska, keltiska,
ger-maniska, litthauisk-slaviska språken) tillhöra en enda från
ett språk utgången stam, mot hvilken å sin sida slutna stam
står närmast den semitiska, hvars bearbetare nu, eggade
och upplyste genom de lyckliga resultaten af den
indoeuro-peiska språkforskningen, snart fingo äfven de sitt system
färdigt.
Och numera, sedan begreppet språkstam blifvit mer än
en blott gissning, och tvenne stora exempel lågo framför
deras blickar, som mägtade omfatta båda, och man således
lärt sig förstå, hvan språks likhet egentligen skall sökas;
nu först började man äfven ana, hvad språkens olikhet vill
säga. Första verkan af den genom sanskrit nyväckta
jemförande språkforskningen var, såsom vi nämnt,
upptäckandet af icke blott enskilda likheter, utan stora genomgående
gemensamma lagar, nemligen inom vissa språk.
Hufvud-mannen på detta område var och är den skarpsinnige Bopp.
Men den frändskap mellan vissa språk, genom hvilken de
utgöra en slägt, förutsätter olikhet mot alla andra språk,
hvilka väl de ock ej torde sakna sina frändskaper, utan
torde äfven de kunna indelas i vissa slägter. Yigten af
denna sida af den jemförande språkforskningen eller den med
de icke befryndade språkens olikheter sig sysselsättande
lingvistiken, hvilken jemför ej blott beslägtade särskilda språk,
utan för hvarandra helt och hållet främmande
språkstammar, har först senare blifvit insedd. Äran af att hafva
upptäckt den rätta methoden för denna sida af den
jemförande språkforskningen tillhör W. v. Ilumboldt. Den
indo-europeiska språkstammen och den semitiska omfatta ej
jordens alla språk. Europa och Asien, att nu ej tala om
Afrika, Amerika och Australien, ega språk, hvilka
omöjligen kunna räknas till någondera. Ett sådant språk,
kinesiskan, hade af åtskilliga yttre anledningar redan länge
kommit att ådraga sig någon uppmärksamhet af Europas
lärde. Men först under detta århundrade har det blifvit
föremål för egentlig vetenskaplig behandling. Det är en
fransman, Abel-Réinusat, som här gått i spetsen. Genom
honom fick äfven kinesiskan en grammatik. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
