Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isolerande språkens klass — kinesiskan m. fl. eller de språk,
hvilka, utan alla grammatiska kategorier eller med högst
ringa spär deraf, ej känna något annat än de nakna, ännu
ej till bestämda ordslag utbildade rötterna; de flekterande
— den semitiska stammen och den indoeuropeiska eller de
språk, i hvilka rötterna aldrig förekomna nakna, utan
genom inre förändring, dels inre ljudvexling, dels tilläggande
af i sig sjelfva betydelselösa ändelser, få olika former för
de olika relationer, i hvilka de begrepp, de skola uttrycka,
stå till hvarandra; de agglutinerande — de altaiska
språken m. ti. eller de språk, hvilka genom yttre förändring,
d. v. s. genom blott mekaniskt tillfogande (i början, slutet
eller inuti, såvida man ej af de senare — mexikanskanm.fi.
— vill göra en egen klass — de införlifvande) af i sig
sjelfständiga ord gifva orden för sammanhanget nödiga
former. Men ej nog med att man upptäckt denna från
iso-leringsmethoden å ena sidan och flexionsmethoden å den
andra skilda agglutinationsraethod — och att hvarje
hufvud-sakligen agglutinerande sprak lika väl som de nakna
indo-kinesiska rotspraken upphäfver den logiska grammatiken, är
tydligt—; man har bragt till högsta grad af sannolikhet,
att äfven all flexion uppkommit af agglutination. Långt
ifrån således att de s. k. begreppsordens ändelser skulle vara
organiska bildningar inifrån, hvilka först sedermera till en
del söndrat sig från sina ord och blifvit särskilda s. k.
formord (pronomina, hjelpverb, prepositioner o. s. v.), som
den logisk-organiska allmänna sprakläran (Becker) måste
lära; äi’0 de ursprungligen sjelfständiga ord, lika roturspru
g-liga som de s. k. begreppsorden (nomina och verba) och först
sedermera till en början agglutinerade med dessa, ändtligen
uppslukade och så blifna till osjelfständiga ändelser. Det
faktum, att de nyeuropeiska språken redan utbytit och visa
en fortfarande böjelse att allt mera utbyta ändelser mot
egna formord är således icke ett upplösande af för språket
nödvändiga band, utån snarare ett bevis, att de nationer,
hvilka tala dessa språk, vuxit från behofvet af den sinliga
hjelp för tanken, som ligger i ett rikt utbildadt
flexions-6ystem. Utvisa de agglutinerande språkens sätt att gram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
