- Project Runeberg -  Om språkets utveckling och väsende /
74

(1858) [MARC] Author: Kristian Teodor Claëson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för de sköna konsterna liar den vetenskapliga estlietiken
längesedan kommit —; utan i en viss olikhet i sjelfva den
inre konception, som idéen måst frambringa hos livar och
en af de fyra konstnärerne, innan hon kunnat träda ut i
materialet. Ej ens bildhuggarens och målarens fantasi
verkar på fullt samma sätt. Skilnaden emellan Praxiteles’
och Apelles’ Aphrodite låg säkerligen ej blott i marmorns
olikhet mot duken och färgen. Det är aningen om denna
sanning, som ligger under det, vi minnas ej af hvilken,
framstälda skenbara paradoxet, att Rafael skulle varit en
stor målare, äfven 0111 han saknat händer; hans fantasi
t-kulle nemligen i alla fall skapat madonnor, och denna
fantasi skulle varit målarens. Liksom nu hvarje konstverk
innehåller trenne åtminstone för den fine kännaren
uppfatt-liga moment, nemligen ej blott materialet och innehållet,
utan äfven den inre konstformen; så finnes äfven i hvarje
ord ett dylikt inre förbindningsmedel mellan ljudet och
betydelsen. Och liksom detta mellanliggande lio* det enskilda
konstverket ej egentligen tillhör det, utan den särskilda
konst, hvars alster det är — ty olikheten mellan skilde
konstnärers uppfattningssätt af samma ämne för samma
material hör ej hit, då denna onekligen blir en olikhet i
innehållet —; så tillhör ock det ljudet och betydelsen
förmedlande i hvarje ord ej egentligen detta, utan det språk,
af hvilket det utgör en organisk del. Och så uppfattadt
kalla vi det inre språkform och finna deri ett uttryck af
detta språks egentliga lifsprincip, dess själ.

Utrustade med denna nya insigt, upprepa vi vår gamla
fråga: livad är ett språk? eller: hvem tillhör då denna »inre
språkform», som utgör ett språks själ? livarifrån kommer
denna hittills oförklarade språkens skilnad, om hvilken
Hum-boldt så snillrikt visat, hvaruti han egentligen ligger? —
Språket, svarar Ilumboldt, är ej något färdigt, ett
hvi-lande ting, utan en lefvande verksamhet; ej ettergon, utan
en energeia. Språket är talandet; det är »andens evigt sig
upprepande arbete att göra det artikulerade ljudet dugligt
till tankens uttryck»; eller, som det på ett annat ställe
genom en cirkeldefinition heters språket är menniskans pit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omspraket/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free