Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resultat, då det just är en af Steintlials liuf vudf örtj en ster
att hafva vidare utvecklat och närmare bestämt betydelsen
af den inre språkformen, denna språkens egentliga
indivi-dualitetsprincip. Äfven för Steinthal är derföre språket
»na-tionalandens sjelfmedvetande, verldsåskådning och logik.»
Men å andra sidan har han ock fullständigare och
visserligen lyckligare än någon före honom undersökt och bestämt
den psykologiska process, genom hvilken språket uppstår
hos den enskilda menniskan; och så förklarar han frågan
om språkets ursprung genom denna undersökning vara
af-gjord. Fråga blir då om en möjlig förmedling mellan båda
sidorna. D. v. s. beskrifver Steinthal så denna psykologiska
process, att han bättre än föregående psykologer lyckas
förklara uppkomsten af den objektiva betydelsen eller de nya
ordens och formernas begriplighet äfven för andra än den
spraksknpande förste talaren? Och hvad rol spelar den
omtalade nationalanden i denna inom den enskilda
menniskan för sig gående rent psykologiska utveckling, ur hvilken
språket skall förklaras? För att få denna fråga besvarad,
måste vi med några ord beskrifva språkbildningen, sådan
Steinthal skildrar henne.
Frågan om språkets ursprung är, säger Steinthal,
densamma som frågan om dess dagliga uppkomst. Ty språket
är en själens utveckling, och själslifvets lagar äro desamma
i alla tider. Hufvudsaken är således att finna den punkt i
själsutvecklingen, på hvilken språkbildningen med
nödvändighet inträder. I denna språkbildning äro de lagar, efter
hvilka hon sker, tillika de handlande magterna. Känner
man dem, sä känner man derföre ock historien om
språkets ursprung; denna fråga hör helt och hållet till
psykologien. — Nu är det ett fysiologiskt faktum, att de flesta
theoretiska själsrörelser oundvikligen förbindas med vissa
kroppsliga, de af fysiologerne s. k. reflexrörelserna. Så
länge själsrörelsen är omedveten, är den kroppsliga
reflexrörelsen det ock. De mot de lägsta, de omedvetna
själsrörelserna (känsla, åskådning) svarande kroppsliga
reflexrörelserna äro således, de må vara fysiognomiska eller
tonande eller (genom den hos menniskan befintliga nervus hy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
