Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logisk inre språkform omedelbarligen motsvara sina
begrepp, fullt fattade. Men att detta skede i
språkutvecklingen icke rör oss här, är tydligt.
Så ungefär Steinthal. Skola vi nu nöja oss med denna
onekligen ganska sinnrika förklaring af språkets psykologiska
uppkomst? Nej; en dylik hade äfven Herder och Hegel
samt månge med dem lemnat. Måste det ock erkännas,
att förre psykologers förklaringar saknat flera vigtiga
moment, genom hvilkas ifyllande hans tafla vunnit i sanning,
så var det dock ej för dylika brister, som vi måste anse
dem hafva lemnat språkfilosofiens hufvuduppgift olöst. Der
återstod nemligen, och så återstår äfven här frågan om, huru
dessa så af den enskilde bildade ord blifvit för flere
gemensamma hela språk, eller m. a. o. huru dessa så af det
instinktivt verkande menskliga medvetandet bildade uttryck
för dess inre verld tillika kunnat blifva ett uttryck af
en national&nåes verldsåskådning. Det är m. e. o. den
gamla frågan om språkljudens begriplighet eller ordens
objektiva betydelse, som återkommer; en fråga, här så
mycket nödvändigare, som hela den ofvan anförda skildringen
af språkets uppkomst utgått från den åsigten, att
meddel-ning med hörande är något för språket sekundärt,
hufvud-saken deremot fästandet af vissa åskådningar för den
talande sjelf.
På denna fråga har Steinthal blott ett svar —
hänvisandet till sympathien menniskor emellan. Att meddelning af
den talandes föreställningar till andra, hörande menniskor
skulle vara någon hufvudsak vid språket, vill han icke
erkänna. Hufvudsaken är helt och hållet den ofvan skildrade
framställningen af den till medvetande komna åskådningen
för den talande sjelf. Men det är nu en gång så, att
menniskan är ett samhälligt väsende. Det är ett faktum, att
hon är tillsammans med andra. Då måste också denna
framställning ske i sällskap. Så nödvändigt det derföre är,
efter de lagar, som bestämma menniskoandens utveckling,
att denna framställning sker, hvilket derföre är
hufvudsaken; så verkligt är det, att hon utföres af väsenden, som
lefva i förening med samslägtade likar. För menniskan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
