Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst slags logik, ett visst åskådningssätt, ett visst inre
öra. Hvilken tillhör nu denna i dessa trenne former
uppträdande inre enhet, nationen eller den enskilde? Har man
ej i alla tider sett förment kloke mästra på sitt språks
såväl grammatik som lexikon och ljudbygnad efter deras
förment sundare logik (redan sofisterne o nijXfå o. s. v.) och
rigtigare öra, utan att språket brytt sig derom; och hafva
ens de våldsammaste påträng utifrån någonsin förmått
omskapa ett språks grammåtiska bygnad, rotförråd eller
ljudlagar i det hela (t. ex. engelskan, persiskan)? Hela
nationer hafva förgåtts, de må nu hafva tagit sina språk med
sig i grafven eller icke; men aldrig har en nation såsom
sådan bytit språk. Så har aldrig samma nations språk
förändrats, att icke språkforskaren ännu i dess äldsta
gestalt upptäcker samma inre enhet, som lifvat eller lifvar
dess sista yttre former. Först när äfven den inre
språkformen förändras, dä det grammatiska systemet blir ett helt
annat, då rotförrådet försvinner eller utbytes mot ett
annat språks, då ljudbygnadens grundlagar ej längre åtlydas,
då först är det slut med språkets identitet. Men en sådan
vexling sker också aldrig genom någon utveckling, vore hon
ock mångtusenårig, utan genom omstörtning och död. Samma
skilnad, som historien gör mellan de normanniske
fransmännens förhållande till Englands anglosaxer å den ena
sidan och de germaniske frankernes till de romerske
galler-nes å den andra, samma skilnad upptäcker
språkforskningen, oberoende af hvad historien lär om nationen, mellan
våra dagars engelskas förhållande till anglosaxiskan å den
ena och franskans förhållande till latinet å den andra sidan.
På ena stället uppstod en ny, förut ej befintlig nation; på
det andra uppblandades blott en förut befintlig med nya
element. Också bildades i de af folkvandringarne
öfversväm-made latintalande länderna en helt ny språkfamilj, den
romaniska, med sina lagar, sitt egna skaplynne; engelska
språket tillhör deremot ännu i dag, likaväl som under
Alfred den stores dagar, genom allt väsentligt den germaniska
språkfamiljen, sådan denna ligger framför oss i sina äldsta
urkunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
