Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone något gudomsmedvetande, och staten kan ej
förklaras ur sedligheten, ehuru sedeläran måste upptaga
äfven pligter mot staten. Så visar sig ock den antinomi,
hvilken gjorde språket så hemlighetsfullt för Humboldt, icke
vara någon annan och derföre ej mera olöslig än den
vanliga, men blott för ett realistiskt föreställningssätt svårlösta
mellan ett väsende betraktadt för sig och som ett annat
väsendes bestämning. Dä Humboldt talar om den
märkvärdiga antinomien mellan språket såsom den enskildes sjelf—
skapade verktyg och såsom nationens egendom eller mellan
spräket såsom lefvande, i sina verkningar ständigt vexlande
energeia och såsom fast ergon, då han fäster
uppmärksamheten på den motsägelse, som ligger deri, att språket är
på en gång »Sprechen» och ^Gesprochenhaben», subjektiv
akt och för den talande främmande, honom bindande
objekt, då han häri ser något alldeles eget i sitt slag; så
glömmer han, att dylika antinomier möta oss mångenstädes,
och att redan Plato genom sin lära om idéernas (*é&e’§ig
löst dem. Eller i hvad afseende skulle antinomien mellan
den enskildes och nationens egendomsrätt till språket vara
väsentligt olika antinomien mellan den religiösa tron såsom
en den troende menniskans funktion och såsom ett Guds
verk i henne? Ty att denna tro, som dock onekligen är
menniskans verk och egendom, likväl är den i henne
ingående och henne inneboende Helige Ande, har den kristna
theologien ju längesedan lärt. Samma förhållande är det
med patriotismen o. s. v. Samma ock här. Vi förklara
hvarken nationen eller språket ur den enskilda menniskan;
men vi förklara tillvaron af de menskliga förmögenheter, som
kallas socialitet och sprakförmäga, ur hennes ursprungliga
egenskap af att vara organisk del af det högre, men dock
ändliga andliga väsende, som vi kalla en nation.
Och derifrån kommer då denna annars obegripliga
»sympatin», som Steinthal behöfde taga till hjelp, för att lyckas
i sin förklaring af språkets första uppkomst i tiden. Och
derifrån måste ock det behof komma, som alstrat den drift
efter spräk, utan hvilken språkverktygen varit obehöfiiga,
och sympathien, sjelf oförklarlig, intet förmått. Detta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
