- Project Runeberg -  Om språkets utveckling och väsende /
97

(1858) [MARC] Author: Kristian Teodor Claëson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

machina, måste verka från början. Och hon gör det: ej
blott så, att hon verkar den semasiologiska enheten, utan ock
så, att hon skapar meddelningsdriften och lusten att förstå,
ty på annat sätt kan hon ej verka som språkskapande i tiden.
Men ur sig sjelf kan hon icke, lika litet som
meddelningsdriften och uppfattningslusten, förklaras. Det är metafysiskt
omöjligt att antaga en drift, ett pathos utan något innehåll.
All mensklig drift går ut på tillfredsställandet af ett
mensk-ligt behof. Men hvarje behof häntyder på en potentiel
närvaro af det sökta (ignoti nulla cupido), vare sig nu att
detta blott är ett medel för ett visst för menniskan
nödvändigt ändamål och derföre med föreställningen om detta
(rigtigt eller origtigt) förenadt, eller sjelfändamål, d. v. s.
en för menniskan väsentlig bestämning. Så visar nu
äfven denna sympathi, denna meddelningsdrift, denna »lust
att förstå» ovilkorligen på ett inom menniskan närvarande
högre väsende, utan hvars närvaro såsom öfverordnadt
väsende den i sympathien och »nerfdelningsdriften liggande
tendensen hos den sympathiserande att ställa sig som
samordnad jemte vissa andra ej vore begriplig. Detta väsende
kan icke, såsom vi redan visat, vara Gudomligheten, det
måste således vara ett ändligt, men dock menniskan
öfverordnadt andligt väsende. Att det är samma väsende,
nationen, hvars tillvaro vi äfven genom andra företeelser än
språkets känna, derom förvissa oss de af vår tids
språkvetenskap bevisade redan anförda trenne sanningarne.

På den framstälda frågan: hvad är språkets egentliga
väsende? — kunna vi således nu svara: språket är en
uppenbarelse af nationalanden. Derifrån, från nationaliteten,
dess lif, dess själ, dess fria utveckling, dess organiska
natur. Derifrån också, och endast derifrån, den enskilda
menniskans delaktighet af dess välgerningar, hennes talförmåga
och all den andliga utveckling, som genom detta
samman-hållningsmedel kommer menniskan ensam af jordiska
varelser till godo. •— Rigtigheten af detta antagande hafva vi
sökt bevisa för det första indirekt genom ådagaläggandet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omspraket/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free