Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, och filologien vore ej en 6jelfstftndig, från andra skild
vetenskap. Svårigheten är att finna ett uttryck för denna
skilnad. Visserligen liar sedan äldsta tider filologien haft
åtminstone en del, hvilken ej varit gemensam med historien,
nemligen grammatiken; men då nu den klassiska filologien
förklarats vara vetenskapen om grekiska och romerska
nationerna, så är svårt att inse, hvad rol grekiska och
latinska språken skola spela häri, då språket antagits vara
blott ett medel för den enskilda menniskan att föryttra sitt
inre, och språket sålunda att vara de enskilde författarnes,
ej nationens. Denna svårighet sökte man hjelpa denned,
att man förklarade språket vara den enda vägen att nå
källorna och derföre grammatik filologiens »organon.»
Filologiens egentliga föremål deremot var det en nations hela
tillstånd och lif, till hvilket kännedomen om språket
öppnat oss tillträde. — Men under tideu hade utom och oberoende
af den klassiska filologien uppstått den historiska och
jemförande språkforskningen, hvars vigtiga resultat i afseende
på språkets väsende vi ofvan antydt. Språkvetenskapen är
lika väl en historisk vetenskap, som filologien nu — efter
Wolf och Böckh — skulle vara; och den i sin början
under det blygsamma namnet lingvistik — ty 0111 namnet
Jilo-logi voro de klassiske filologerne förtvifladt svartsjuke —
uppträdande jemförande språkforskningen visade snart, att
språkvetenskapen duger till annat än att vara en annan
vetenskaps blotta organon; hon hade nemligen måst
sysselsätta sig äfven med nationer, som ej efterlemnat några
andra spår af sitt lif än sitt språk. Likasom derföre den
klassiska filologien af den historiska språkforskningen fick
lära, att språket, historiskt beliandladt, sjelft är en
historisk källa af ofta vida större värde än de skrifna, till
hvilka det såsom filologiens organon lemnar tillträde, så
fick hon af den jemförande språkforskningen veta, att
språket är sjelft en form för nationens lif, lika omedelbart
uppenbarande dettas väsende som någonsin de institutioner,
seder, konstverk 0. s. v., till hvilkas kännedom det öppnar vägen.
Och härifrån må, enligt vår tanke, filologien söka sin
begränsning. Filologien kan icke längre, så vida hon vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
