Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara en sjelfständig vetenskap, vara något annat 8n
vetenskapen om en viss nations språk och literatur; om den
senare nemligen, så vidt hon är ett uttryck af språkets
väsende, d. v. s. — för att låna en bild från sedeläran — så
vidt den naturel, som uppenbarar sig i språkformen såsom
blott sådan, i det literärt utbildade språket nått den
karakter, af hvilken denna språkform är mägtig. Filologien
skall således vara språkvetenskap, utan att derföre vara blott
lingvistik. Liksom anletsdragen för fysiognomen få en helt
annan betydelse än för anatomen, så får ock språket för
filologen en annan betydelse än för lingvistiken som blott
6ådan. Och likasom fysiognomen ej skulle kunna vara
fy-siognom, d. v. s. i de kroppsliga dragen finna något mera än
den kroppsliga formen och rörelsen, så vida han ej
betraktade dem i samband med de äfven på annat sätt utmärkta
s/äferörelser, hvilka de åtfölja och till en viss grad beteckna,
så blir ock språkforskaren först i och genom studiet af
språket, sådant det i literaturen uppenbarar sig, verklig
filolog. Ty der först yppar språket sin karakter, under det
att det för lingvisten som blott sådan endast visar sin
naturel. Men emellertid är det endast den på denna naturel
hvilande, endast den i hans form utpräglade karakter, d.
v. s. den språkliga 6idan af literaturen, och endast denna,
som kan vara filologiens egentliga föremål. — Så först far
filologien ett bestämdt föremål, genom hvilket hon skiljer
sig fran historien och de öfriga vetenskaper, hvilkas källor
och äldre öden hon belyser, utan att hon derföre behöfver
släppa någon af de uppgifter, hvilka de fordringar, man
faktiskt stält på henne, innebära. Äldst efter Medeltidens slut
var hon, som vi sett, literae humaniores. Hon behöfver
icke vara det mindre som uteslutande sprakvetenskap, om
hon ock numera ej längre kan erkännas vara den enda
humanistiska vetenskapen; och språkvete nskapens— i
synnerhet då hans föremål äro de ädla klassiska språken — högt
bildande förmåga förnekas icke derföre, att man maste
frånsäga deras grammatik hennes föregifna identitet med den
allmänna logiken. Derefter blef filologien eruditio,
gränslös polyhistori, vanligen med ändamål att förklara de klas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
