Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning ur språkets; för det andra måste en dylik gemensam
språklära, för att vara verkligt fruktbärande, afse ej
mindre de jemförda språkens olikheter än deras likheter. I
logiskt afseende kan en dylik gemensam spraklära ej blifva
något annat än ett uppvisande af, huru hvarje särskildt
kändt språk på sitt sätt — alltid mer eller mindre
ofullkomligt — söker uttrycka vissa (ej på långt när alla)
logiska kategorier. Så behandlad kan en dylik gemensam
språklära med fördel sättas i samband med den första
logiska undervisningen. Denna jemförelse blir då nemligen
och måste blifva lika mycket en skiljande som en
sammanställande.
Men äfven för filosofiens system är den ethnologiska
språkförklaringen af icke obetydlig vigt. — Det är bekant,
hvilken genomgripande reform af filosofien skedde genom
Kants kritik af kunskapsförmågan. Kant bevisade
ovedersägligen, att alla de former (rummet och tiden samt
kategorierna), hvilka man plägat tillägga tingen eller väsendena
i sig, blott tillhöra vår kunskapsförmåga. Kunskapens/orm
kan således icke komma utifrån. Och lika litet hans
innehåll, tilläde och bevisade Fichte. Idealismens nödvändighet
var derigenom en gång för alla ådagalagd. Allt verkligt är
således ideelt och finnes inom menniskoanden. Men
hvari-från har det kommit och huru? På denna fråga gaf Fichte
det bekanta svaret: allt är skapadt genom jagets egen eviga
och nödvändiga sjelfverksamhet. Det var, hvad man kallat
subjektiv idealism. Kunskapsprocessen var tillika
verlds-skapelse, fenomenologien var kosmogoni eller metafysik.
Hvad som sålunda kan få plats i denna menniskoförnuftets
utveckling, hvad som visar sig vara en nödvändig produkt
af den fenomenologiska processen, det är i sanning, allt
öfrigt är blott ett förvillande sken. Härur försöken att
utföra och in i alla detaljer beskrifva denna process, för att
få veta, hvad sant och verkligt är; ty endast det, som är
förnuftigt, är verkligt, och det i sanning verkliga är
förnuftigt. Hegels namn är, såsom bekant, fästa dt vid det
mest storartade försöket af detta slag; storartadt genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
