Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
encyklopediska fullständighet eller derigenom, att här allt,
som för tiden gälde som sant eller i ideel mening verkligt,
uppvisades som förnuftigt, d. v. s. fick sin plats i den ur
det abstrakta menskliga tänkat framtrollade verlden. Men
trollspöet har en hvar i sin ego. Det verldsskapande
tänkat finnes ej mindre hos den ene än hos den andre.
Konstruerar nu den ene fram Gud (naturligtvis opersonlig),
samhälle, sedlighet, konst o. s. v., så finner den andre
kanske ingendera nödvändig och måste derföre förklara
antagandet af dem för oförnuftiga fördomar. Och så har skett,
tills slutligen resultatet blifvit en allmän filosofisk afdomning,
en leda vid all idealism eller — hvilket är detsamma —
o
vid all spekulation. A den ena sidan har materialismen
åter höjt sitt hufvud och hänvisat till sinnena som den enda
kunskapskällan, å den andra har den religiösa och sedliga
känslan, som ej velat låta sig beröfvas en personlig Gud,
en fri och odödlig menniskoande, heldre på eget bevåg satt
dem der och hvar i rummet och tiden, än hon vågat
insätta dem i spekulationens lotteri med risque att helt och
hållet förlora dem eller få dem ersatta af odugliga niter.
Med ett ord, man är trött vid den subjektiva idealismen
och hans sjelfskapade verklighet. Man fordrar något evigt
verkligt, som ej framskapas ur menniskotanken, utan
tvingar sig på honom. Man vill hafva en objektiv verklighet.
Det är denna rättmätiga fordran, som gifvit anledning till
den så illa uttryckta uppgiften för den kommande
spekulationen, att hon skall söka »försona idealism och realism»
eller i sig förmedla båda, med undvikande af bådas
ensidigheter träffa den rätta »medelvägen.»
Men det är ju ej idealismen, som syndat; huru skall
då realismen kunna hjelpa det onda? Menniskoanden kan
lika litet nu som förut visas vara någon »res», och någon
annan Gud än den, som »är en ande», är det väl icke,
det religiösa behofvet söker. Hvad vi behöfva, är ej i ett
reelt eller ideelt rum utom hvarandra varande realia, utan
endast af vår ändliga kunskapsprocess till sin tillvaro
oberoende sjelfständiga andliga väsenden. Det är ej den
verldsskapande processens andlighet, genom hvilken han visat sig
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
