Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
§ 1* Läran om statsforbund och statsunioner har till
forémål beständiga föreningar mellan två eller flera stater,
dessa associationers beskaffenhet samt de i och genom dem
uppkommande rättsförhållanden.
Det är redan häfdvunnet, att under benämningarna
statsunioner, statsförbund, inbegripa endast sådana
föreningar mellan stater, som äro eller åsyfta att vara
permanenta; till skilnad från de föreningar eller
sammanslutningar, hvilka aftalats blott för viss tid, för något specielt,
vanligen tillfälligt ändamål*, och hvilka benämnas allianser.
Läran om de sistnämnda hör uteslutande till folkrätten,
hvaremot de förra behandlats både af folkrätten och
statsrätten. Kontrahenterna i en allians upphöra icke att, hvar
för sig, utgöra en skild folkrättslig individualitet; och
alliansen har intet samband med, ingen inverkan på
författningen i de stater, den omfattar. Deremot medföra
unionen och förbundet en fortgående gemensamhet i de
förenades utrikespolitik: dessa upphöra att hvar för sig
underhålla internationella förbindelser, de förbundna staterna
blifva i folkrättsligt hänseende en kollektiv personlighet.
Och förbundet eller unionen kan tillföljd af sin permanens
ej undgå, att i större eller mindre grad föranleda
samverkan mellan staterna äfven i andra än folkrättsliga
angelägenheter. Det har således icke saknats giltiga skäl, att i
statsrätten upptaga läran om dessa associationer. Till
folkrätten hör af denna lära egentligen frågan om sättet för
unionens eller förbundets uppkomst, hvilket vanligen är
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
